Hen sa att jag har pyjamas!

Idag mös Lennon upp i mitt knä. Fundersamt satt han där. Tyst. Efter en liten stund började han att berätta att ett barn på förskolan sa att han hade pyjamas på sig. Lennon tyckte det var konstigt, för han hade ju ingen pyjamas. Han tittade på sina kläder och med en liten klump i halsen höll jag övertygat med honom. För någon pyjamas hade han inte. Men han fortsatte fundera och efter en liten stund drog han i tröjan och sa:
-Mamma, när jag har denna tröjan och andra byxor. Då. Då säger ingen att det är en pyjamas!
Sen utbrister han i ett skratt.
-Det är helt tokigt mamma!

Ja, tokigt är precis vad det är. Eller sorgligt. Vad har hänt tänker jag. Lennon är tre år. Tre! Varför lägger en eller flera kamrater ens märke till hans kläder. Varför anmärker man på dessa? Varför tänker barn på sånt? Hur kommenterar man de barn som har för korta byxor, omatchande kläder, för färgglada kläder osv?

Är det nu vi ska tänka på vad vi sätter på honom för kläder, eller rättare sagt vad vi inte ska sätta på honom för kläder. Kan han inte längre ha mjuka, sköna och mönstrade kläder? Jag kan förstå att någon vuxen kan tänka att det ser ut som en pyjamas för att tröjan och byxorna matchar. Men som Lennon -som-är-tre-år- säger, så tycker ingen så när han har delarna var för sig.

Senare nu på kvällen när Martin och jag pratade om detta så berättar han om en morgon då vi hade diskussioner om vilka kläder som skulle på. Då hade visst Lennon oroat sig för att en annan kompis på förskolan inte skulle gilla hans tröja.

Jag hoppas verkligen att vi kan uppfostra Lennon på ett sätt som gör honom tillräckligt trygg att stå emot tråkigheter som dessa. Att han ska våga ha på sig det han känner för, oavsett vad kamraterna har för kläder. Sen hoppas jag att jag aldrig mer behöver höra sånt här trams fler gånger! Men det är väl till att hoppas förgäves…

20131209-201844.jpg

Det här med könade schampo

För en tid sedan reagerade jag över Barnängens nya kids sortiment. Jag la ut en bild på Instagram och många med mig reagerade och undrade varför de könade schampo?

20130610-194247.jpg
En rosa flaska (schampo/balsam) med en passiv prinsessa som med dinglande ben sitter och beundrar sitt utblåsta ”fairy dust”. En blå flaska (schampo/duschgel) med en aktiv pirat som svingar sitt svärd.

Jag kunde inte komma på en vettig anledning till att göra produkter som dessa så jag skrev till Barnängen på deras Facebooksida och frågade hur de tänkte kring produkten och fick bland annat detta till svar:

20130610-211407.jpg
I deras svar framgick att samtliga av produkterna gick att använda på både flickor och pojkar med samma resultat. Vilken tur tänker jag! Dessutom ville de ha en modern design. Att de utformat flaskorna på detta vid för att underlätta för oss föräldrar är att idiotförklara oss och att prinsessan/piraten skulle göra badet roligare för Lennon känns som ett skämt.

Nu ett par veckor efter detta inlägg uppmärksammade en kvinna mitt inlägg. Hon tyckte om att köpa fina tjejiga saker som luktade gott till sin lilla tjej. Hon frågade vad felet var med det. Och det finns inget fel med att vilja köpa saker man tycker är fina och luktar gott. Men det är så att rosa och blått begränsar oss. Nu menar jag inte att pojkar ska byta till rosa klänningar och att flickor ska gilla blått och pirater. Det som behövs är kommersiella valmöjligheter där alla figurer, former och färger används. Det är inget fel att vilja vara prinsessa eller pirat men det är fel att barn matas med idéerna att prinsessor är rosa och passiva och att pirater blå och häftiga. Det behövs valmöjligheter och olikheter på marknaden för att vi ska kunna ändra normen om ”flickigt” och ”pojkigt”. Det könsstereotypa tänket bara begränsar våra barn. Oss vuxna med för den delen.

Men efter att hon skrivit att jag begränsade mitt barn genom att inte ge honom pirater blev jag så irriterad att jag raderade hela mitt inlägg bara för att slippa läsa och irritera mig på hennes dumma kommentarer. För är det något jag inte gör så är det att begränsa Lennon. Och är det något jag inte är intresserad av så är det att diskutera med människor som inte har viljan att se utanför sina ramar.

Och förresten, det finns faktiskt könslösa och barnvänliga hygienprodukter i butikerna. Inte mycket svårare att hitta i butik och de är precis lika underhållande i badet som vilken flaska som helst!

20130610-212209.jpg

Sommaren är på ingågande

Mobil 428
Efter ett par härligt lediga och soliga dagar väntar nu två veckor med jobb. Sen. Sen är det semester. I två månader!

Och en sak till. Glittertröjan på bilden. Visst är den väl underbar! Jag älskar den. Lennon älskar den. Men varje gång han använder den så får jag en fråga i huvudet. Varför finns det inte glitter på pojkavdelningarna? Det borde vara lag på det, för visst är det väl så att alla barn kommer i en glitterperiod?

Och nej, jag menar inte att det ska lagstadgas. Jag tycker bara det är tramsigt att glitter är för flickor. Enligt kedjorna…

Genusfarfarn

Om mindre än två månader så fyller Lennon tre år. Bara det i sig är helt otroligt och ofattbart. När man sen tänker på vad som hänt och förändrats under dessa tre år så slås man av att det hänt massor, även om det inte alltid känns så i vardagens stillsamma lunk.

På hösten 2009 fick jag en projektanställning som genusprocessledare i Simrishamns kommun. Då höjde folk frågande och undrande på ögonbrynen när genus nämndes och det var lite som att det var ett helt nytt ord i det svenska språket.

När Lennon föddes 2010 hade bland annat hans farfar en ganska förutbestämd och traditionell bild över hur en pojke skulle vara, klä sig och vilka saker som passade att leka med. En pojke skulle leka med bilar, inte med dockor!

När Lennon på ettårsdagen fick just en docka så hördes dock inga sådana åsikter. Lennon blev ju glad och såg ut att gilla sin docka. Plötsligt inga större konstigheter.

Att pågen skulle få ett kök när han fyllde två var för farfar en självklarhet. Det var liksom klart att han skulle ha det!

Ibland när farfar varit iväg och jobbat så kommer han hem med små presenter. För några veckor sedan fick Lennon dessa godisväskor:

20130218-074248.jpg

20130218-074305.jpg
Han fick inte bara en väska, utan två. En blå och en rosa. Vadådå!? kanske några av er tänker nu. Men faktum är att detta egentligen är ganska så stort. På tre år har faffe gått från de traditionellaste av åsikter till att jämförelsevis bli värsta genusfarfarn. Här ska det inte bara våra blått för att Lennon är en pojke, nä nu kör han på båda varianterna.

Så på mindre än tre år har det hänt ganska mycket på genus- och jämställdhetsfronten i vår släkt. För tro inte att det bara var farfar som tyckte att blått och bilar hörde till pojkar. Långtifrån. Och tro inte heller att vi tycker att vi är i mål. För att komma i mål tror jag inte på. Då har man liksom nöjt sig. Och bra kan alltid bli bättre! Och i ärlighetens namn kommer det att dröja innan formen och uttrycken för pojkigt och flickigt försvunnit. Men tids nog så kanske, kanske, individens egna val blir det självklara! Vi hoppas på det tycker jag!

Men fram till dess så ger jag tummen upp för de som faktiskt vågar att vidga sitt perspektiv!

Hejja Faffe!

Är det en hon? Eller en han?

20130107-193101.jpg
Inte lätt att veta eller hur. Men gissa! Vad tror du? En flicka? Eller en pojke? En flicka sa du. Jaha, du tycker att ögonen är flickiga. Och rosiga kinder säger du. Jo det förståss. Det har du kanske rätt i.

Kanske. Eller inte.

Eller så väljer du att se förbi könet och se individen. Benämner det giraffutklädda barnet som hen. Då gör du det enkelt för dig. Du slipper gissa. Du slipper fundera. De ser bortom det oväsentliga. För just när det gäller en liten plastfigur så är det verkligen oväsentligt. Det spelar ingen som helst roll.

Hen ser ut som en liten giraff. Precis så enkelt är det!

Lite opassande – fast helt passande – humor

Idag har vi varit i Lund. Strosat runt på kringelikrokgator och gått på museum. Tagit kort. Kort som i efterhand blev ganska så komiska. Lite opassande på sitt sätt. Helt passande när det kommer till Lennon och folks förutfattade meningar kring kön, kläder och utseende. Minen gör sig liksom och bilden talar på sitt sätt. Idag är det väl mer okej om pojkar vill bära klänning än när originalkortet togs. Men samtidigt var det 2012 fortfarande en majoritet som tycker att pojkar och flickor ska klä sig efter sitt kön.

20130102-235909.jpg
Undra vad 2013-års kommande genusdebatter bär med sig?

Att fundera på pyjamaser

Ibland undrar jag själv om jag är lite småknäpp. Men det är väl de där genusglasögonen på näsan som gör sitt…

20121230-204159.jpg

20121230-204217.jpg
Bläddrade i nya H&M katalogen och fastnade på sidorna med pyjamaser. På pojkavdelningen kostade de billigaste 129kr. På flickavdelningen kostade de billigaste 99kr. Då var de även tillverkade i ekologisk bomull.

Jag funderar på vad det är som gör att pojkpyjamaserna blir dyrare?

Hur som så var den billigaste, ekologiska, flickpyjamasen med jordgubbar finast! Alla gillar ju jordgubbar. Oavsett kön!

Hoppas jag i varje fall!