Dags för en liten förändring här på bloggen

När Lennon låg och gosade i min mage startade vi en privat blogg via Libero, mest som en dagbok men även för familjen. När Libero bestämde sig för att ta bort bloggfunktionen startade vi upp ”Lennons rum” just precis här. Från början handlade det mest om barnrumsinredning men innehållet kom att formas efter det som hände i livet. Såklart.

I några månader har det varit ganska skralt med inlägg. Delvis för att livet i sig varit lite för mycket men även för att det inte riktigt känts som att sakerna vi skulle kunnat ha skrivit om rört Lennon först och främst.

Allt utvecklas och förändras. Vår lilla familj blir snart större och Lennon blir snart storebror. Så jag tänkte att om bloggen nu ens ska finnas kvar så behöver den förändras, precis som livet i sig. Så nu flyttar ”Lennon’s Room” på sig till Malin’s Room!

Välkomna dit!

20140209-092448.jpg

Om jag var fem år…

…och i skrivande stund väntade spänt på tomten. Då hade nog något av dessa hus från Boomini funnits högre upp än högst på min önskelista!

20131221-084626.jpg

20131221-084642.jpg
Hur galet snyggt kan ett Barbiehus bli? Förmodligen lika galet snyggt som prislappens nollor hånfullt glor tillbaka på en…

Lussefirande i randigt

En timme innan förskolans årliga luciatåg gick av stapel bestämde sig Lennon för att han inte ville vara pepparkaka som planerat. Han skulle vara tomte. Punkt. Min hjärna gick snabbt igenom flyttkartongerna för att komma fram till om vi hade kläder till det. Som tur var låg fjolårets tomtemössa i hallen och en reafyndad tomtejacka i tvättstugan. Pyjamasen fick agera dress och vips så fick Lennon sina tomtekläder.

20131211-205941.jpg
Lilla pepparkaksgubben fick följa med den med. Såklart, Lennon skulle ju sjunga pepparkakssången! Ett sött litet lussetåg och några lussebullar senare och julkänslan infinner sig alltmer!

Hen sa att jag har pyjamas!

Idag mös Lennon upp i mitt knä. Fundersamt satt han där. Tyst. Efter en liten stund började han att berätta att ett barn på förskolan sa att han hade pyjamas på sig. Lennon tyckte det var konstigt, för han hade ju ingen pyjamas. Han tittade på sina kläder och med en liten klump i halsen höll jag övertygat med honom. För någon pyjamas hade han inte. Men han fortsatte fundera och efter en liten stund drog han i tröjan och sa:
-Mamma, när jag har denna tröjan och andra byxor. Då. Då säger ingen att det är en pyjamas!
Sen utbrister han i ett skratt.
-Det är helt tokigt mamma!

Ja, tokigt är precis vad det är. Eller sorgligt. Vad har hänt tänker jag. Lennon är tre år. Tre! Varför lägger en eller flera kamrater ens märke till hans kläder. Varför anmärker man på dessa? Varför tänker barn på sånt? Hur kommenterar man de barn som har för korta byxor, omatchande kläder, för färgglada kläder osv?

Är det nu vi ska tänka på vad vi sätter på honom för kläder, eller rättare sagt vad vi inte ska sätta på honom för kläder. Kan han inte längre ha mjuka, sköna och mönstrade kläder? Jag kan förstå att någon vuxen kan tänka att det ser ut som en pyjamas för att tröjan och byxorna matchar. Men som Lennon -som-är-tre-år- säger, så tycker ingen så när han har delarna var för sig.

Senare nu på kvällen när Martin och jag pratade om detta så berättar han om en morgon då vi hade diskussioner om vilka kläder som skulle på. Då hade visst Lennon oroat sig för att en annan kompis på förskolan inte skulle gilla hans tröja.

Jag hoppas verkligen att vi kan uppfostra Lennon på ett sätt som gör honom tillräckligt trygg att stå emot tråkigheter som dessa. Att han ska våga ha på sig det han känner för, oavsett vad kamraterna har för kläder. Sen hoppas jag att jag aldrig mer behöver höra sånt här trams fler gånger! Men det är väl till att hoppas förgäves…

20131209-201844.jpg

Rosor uppåt väggarna

Imorse när vi låg där på våra madrasser på golvet så visade det sig att Lennon låg inne med små inredningsfunderingar.

20131124-125343.jpg
-Du, mamma!? Vad tycker du om denna tapeten?
-Mmm sådär… (Mycket tyst sådär, tänkte mer på fruktansvärd och urful!)
-Men mamma, där är ju rosor… Rosa rosor! (Och hans ögon tindrar förtjust!)
Pappa flikar in:
-Vi ska måla om här Lennon.

Ibland tycker han nog att vi är märkliga! Heltokiga som vill ta bort en sån fin tapet…

20131124-125457.jpg

Stress! Och en önskan…

Kära bloggläsare, jag önskar mig en weekend i Tylösand. Efter ett alldeles för händelserikt år, i mestadels negativ bemärkelse och en flytt på det skriker min trötta, foglossande gravida kropp efter ljuvlig spa-musik och varma bassänger.

Och tänka sig, att med er hjälp så skulle Martin och jag kunna åka iväg på en julweekend. Jag är nämligen med och tävlar om just detta med en bild som visar min nuvarande stress. Flyttkaos. Allt som behövs är några futtiga röster, och visst kan ni väl hjälpa till med det?

Klicka bara här så kommer du till mitt bidrag. Därefter röstar du på mitt bidrag genom att trycka på röstningsknappen. Det enda kruxet är att du måste ha ett Facebook-konto.

20131120-205140.jpg

Nu håller vi tummarna!